Spänningen.
Spänningen stiger, inför vad? Vad händer? Vad är det för något som är spännande?
1v +1, Låter som att jag väntar på barn, men icke. Det började för 1 vecka och 1 dag sedan.
Jag började skriva med en söt tjej här ifrån stan. Vi har skrivit med varandra konstant i 1 vecka och 1 dag. I lördags fick jag hennes nummer. Vi har sms:at som jag vet inte vad. Vi båda finner varandra intressanta. Jag blir bara gladare och gladare av hennes sms. 26 sidor konversation, om allt möjligt. Pluss över 702 meddelande, dessa bara från henne. Sedan har ju också jag svarat. Så det är mycket som det har pratats om.
Ikväll, om ca 20 timmar. Då händer det. våran första Dejt. Spänningen ökar, men samtidigt som jag är på tok för nervös över det. Så lyckat jag ändå kontrollera min nervositet.
Tankarna bara sprider sig, vad som kommer/kan hända. Vad vill jag ska hända? Vad vill hon? Var går gränsen för en första dejt?
Vi pratade i telefonen för första gången igår, runt 1 tiden. Vi pratade i 2 timmar och kändes som att hon precis hade svarat när vi sa godnatt.
Jag brukar inte skriva om glada nyheter i min blogg, detta känns dock verkligen värt att dokumentera. Just för att det är inför min första dejt, med någon i princip helt okänd person. Jag älskar verkligen denna känsla av välbehag. Även fast jag inte vet vad som kommer hända.
Rädslan finns dock, att hon inte ska tycka om mig. På samma sätt som rädslan finns hos henne att jag inte kommer tycka om henne. Låter säkert larvigt men vi har ändå pratat om det.
Ska detta vara min "Breaking point"? Känns som att det faktiskt kan vara vändingen, en klackspark på rätt väg.
Oavsett så ska du veta, att du gör mig glad!
1v +1, Låter som att jag väntar på barn, men icke. Det började för 1 vecka och 1 dag sedan.
Jag började skriva med en söt tjej här ifrån stan. Vi har skrivit med varandra konstant i 1 vecka och 1 dag. I lördags fick jag hennes nummer. Vi har sms:at som jag vet inte vad. Vi båda finner varandra intressanta. Jag blir bara gladare och gladare av hennes sms. 26 sidor konversation, om allt möjligt. Pluss över 702 meddelande, dessa bara från henne. Sedan har ju också jag svarat. Så det är mycket som det har pratats om.
Ikväll, om ca 20 timmar. Då händer det. våran första Dejt. Spänningen ökar, men samtidigt som jag är på tok för nervös över det. Så lyckat jag ändå kontrollera min nervositet.
Tankarna bara sprider sig, vad som kommer/kan hända. Vad vill jag ska hända? Vad vill hon? Var går gränsen för en första dejt?
Vi pratade i telefonen för första gången igår, runt 1 tiden. Vi pratade i 2 timmar och kändes som att hon precis hade svarat när vi sa godnatt.
Jag brukar inte skriva om glada nyheter i min blogg, detta känns dock verkligen värt att dokumentera. Just för att det är inför min första dejt, med någon i princip helt okänd person. Jag älskar verkligen denna känsla av välbehag. Även fast jag inte vet vad som kommer hända.
Rädslan finns dock, att hon inte ska tycka om mig. På samma sätt som rädslan finns hos henne att jag inte kommer tycka om henne. Låter säkert larvigt men vi har ändå pratat om det.
Ska detta vara min "Breaking point"? Känns som att det faktiskt kan vara vändingen, en klackspark på rätt väg.
Oavsett så ska du veta, att du gör mig glad!
Hmm, saker som händer..
Inget händer direkt.
Har haft en toppendag med Madde och barnen. Nova, Elvis och Freja går ju så bra ihop.
Freja sover nu, första dagen på länge som hon somnade utan att hon ropat. Hon hade väl tröttat ut sig rejält. ^^
Sitter och pratar med en person som lyckas göra mig glad. På ett förunderligt sätt. Gillar det starkt. :)
Det är väl typ det som händer just nu... Inte något inlägg som jag brukar skriva. Vad gör man.. xD :P
Har haft en toppendag med Madde och barnen. Nova, Elvis och Freja går ju så bra ihop.
Freja sover nu, första dagen på länge som hon somnade utan att hon ropat. Hon hade väl tröttat ut sig rejält. ^^
Sitter och pratar med en person som lyckas göra mig glad. På ett förunderligt sätt. Gillar det starkt. :)
Det är väl typ det som händer just nu... Inte något inlägg som jag brukar skriva. Vad gör man.. xD :P
Helgen här!!
Men är tiden inne för förändring?
Vad ska allt förändra då? Kommer saker bli bättre? Till vilket förtjänst?
Saker jag funderar över, och saker som det kommer dröja tills jag verkligen får svar.
Semster, den verkar vara gott planerad. Några veckor med min dotter. Sen bila med vänner. :) Känns skönt. Hoppas bara att allt blir av.
Kommer det att bli förändring hos mig då? Har saker jag verkligen måste greja. Körkortet.. Nu kör vi hårt! Hoppas jag iallafall. Vi får se. Känns inte riktigt som jag kan tänka riktigt klart. Vet att jag verkligen vill. Kan inte stå med ett spett och mota mig åt rätt riktning?
Helgen är här nu. Saker händer, vänner fyller. Hoppas saker löser sig tillslut. ^^ :D
Vad ska allt förändra då? Kommer saker bli bättre? Till vilket förtjänst?
Saker jag funderar över, och saker som det kommer dröja tills jag verkligen får svar.
Semster, den verkar vara gott planerad. Några veckor med min dotter. Sen bila med vänner. :) Känns skönt. Hoppas bara att allt blir av.
Kommer det att bli förändring hos mig då? Har saker jag verkligen måste greja. Körkortet.. Nu kör vi hårt! Hoppas jag iallafall. Vi får se. Känns inte riktigt som jag kan tänka riktigt klart. Vet att jag verkligen vill. Kan inte stå med ett spett och mota mig åt rätt riktning?
Helgen är här nu. Saker händer, vänner fyller. Hoppas saker löser sig tillslut. ^^ :D
Lost in communication?
Tyvärr verkar jag hamna i sådana situationer. Där jag blir lovad saker eller kommer överens med någon. Att vi ska hitta på något, se till att träffas eller bara höras. Ska det vara då att det jämt är jag som hör av mig? Eller att jag är den som verkligen försöker se till att det funkar?
Kan lova att om jag låter bli att höra av mig. Då kommer typ 2 personer av dessa verkligen själva göra ett försök att nå mig. Skulle jag sluta fråga om vi skulle kunna träffas, då är det samma två som frågar. Förutom dessa, så är det ingen som gör det.
Har jag fel vänner då? Vänder jag mig till fel personer? Är det jag som hoppas på något, som inte skulle hända?
Jag tycker det är sorgligt. Visst fine jag kanske inte bondar med alla. Folk kanske tycker det är jobbigt runt mig när det blir tyst. De kanske rent av inte tycker om mitt sällskap. Pratar jag för mycket? Passar jag bara vid vissa tillfällen?
Säger någon, att de ska höra av sig, då vill inte jag tjata. Då tar jag det verkligen som att personen kommer höra av sig. Men fan jag är naiv. Det funkar ju tyvärr inte så.
Det är jag som får höra mig för och stämma av. Annars blir det inte av. Oftast är det, att jag hör av mig och bestämmer. Hör av mig och påminner samt blir tvungen att dubbelkolla samma dag. Allt detta bara för att inget annat ska blivit bestämt. ÄVEN trots allt detta, kommer det upp saker.
Är det jag som missar något när vi bestämmer? Är det jag som inte märker på personens reaktion/svar om denne verkligen vill?
Det verkar iallafall vara någon som "Lost in communication", förloras i kommunikation dvs.
Det är verkligen tråkigt att det händer. Hoppas saker kommer bli bättre eller ändras. Inte av vad jag skrivit här, utan för att det bara varit en svacka.
My breakingpoint, my ass!
Psykmötena vet jag inte heller hur de går. Vi pratar iallafall om min ångest. Ska se vad som händer nu, han ville lägga up en plan för att snacka med chefen, om företaget kan betala. Annars vet jag inte hur jag ska gå till väga.
Vill iallafall tacka de tre personer som läker mina sår när jag umgås med de. De där tre som verkligen verkar bryr sig. Så tack F, J och M. Ni är bäst!
Kan lova att om jag låter bli att höra av mig. Då kommer typ 2 personer av dessa verkligen själva göra ett försök att nå mig. Skulle jag sluta fråga om vi skulle kunna träffas, då är det samma två som frågar. Förutom dessa, så är det ingen som gör det.
Har jag fel vänner då? Vänder jag mig till fel personer? Är det jag som hoppas på något, som inte skulle hända?
Jag tycker det är sorgligt. Visst fine jag kanske inte bondar med alla. Folk kanske tycker det är jobbigt runt mig när det blir tyst. De kanske rent av inte tycker om mitt sällskap. Pratar jag för mycket? Passar jag bara vid vissa tillfällen?
Säger någon, att de ska höra av sig, då vill inte jag tjata. Då tar jag det verkligen som att personen kommer höra av sig. Men fan jag är naiv. Det funkar ju tyvärr inte så.
Det är jag som får höra mig för och stämma av. Annars blir det inte av. Oftast är det, att jag hör av mig och bestämmer. Hör av mig och påminner samt blir tvungen att dubbelkolla samma dag. Allt detta bara för att inget annat ska blivit bestämt. ÄVEN trots allt detta, kommer det upp saker.
Är det jag som missar något när vi bestämmer? Är det jag som inte märker på personens reaktion/svar om denne verkligen vill?
Det verkar iallafall vara någon som "Lost in communication", förloras i kommunikation dvs.
Det är verkligen tråkigt att det händer. Hoppas saker kommer bli bättre eller ändras. Inte av vad jag skrivit här, utan för att det bara varit en svacka.
My breakingpoint, my ass!
Psykmötena vet jag inte heller hur de går. Vi pratar iallafall om min ångest. Ska se vad som händer nu, han ville lägga up en plan för att snacka med chefen, om företaget kan betala. Annars vet jag inte hur jag ska gå till väga.
Vill iallafall tacka de tre personer som läker mina sår när jag umgås med de. De där tre som verkligen verkar bryr sig. Så tack F, J och M. Ni är bäst!
