Lost in communication?
Tyvärr verkar jag hamna i sådana situationer. Där jag blir lovad saker eller kommer överens med någon. Att vi ska hitta på något, se till att träffas eller bara höras. Ska det vara då att det jämt är jag som hör av mig? Eller att jag är den som verkligen försöker se till att det funkar?
Kan lova att om jag låter bli att höra av mig. Då kommer typ 2 personer av dessa verkligen själva göra ett försök att nå mig. Skulle jag sluta fråga om vi skulle kunna träffas, då är det samma två som frågar. Förutom dessa, så är det ingen som gör det.
Har jag fel vänner då? Vänder jag mig till fel personer? Är det jag som hoppas på något, som inte skulle hända?
Jag tycker det är sorgligt. Visst fine jag kanske inte bondar med alla. Folk kanske tycker det är jobbigt runt mig när det blir tyst. De kanske rent av inte tycker om mitt sällskap. Pratar jag för mycket? Passar jag bara vid vissa tillfällen?
Säger någon, att de ska höra av sig, då vill inte jag tjata. Då tar jag det verkligen som att personen kommer höra av sig. Men fan jag är naiv. Det funkar ju tyvärr inte så.
Det är jag som får höra mig för och stämma av. Annars blir det inte av. Oftast är det, att jag hör av mig och bestämmer. Hör av mig och påminner samt blir tvungen att dubbelkolla samma dag. Allt detta bara för att inget annat ska blivit bestämt. ÄVEN trots allt detta, kommer det upp saker.
Är det jag som missar något när vi bestämmer? Är det jag som inte märker på personens reaktion/svar om denne verkligen vill?
Det verkar iallafall vara någon som "Lost in communication", förloras i kommunikation dvs.
Det är verkligen tråkigt att det händer. Hoppas saker kommer bli bättre eller ändras. Inte av vad jag skrivit här, utan för att det bara varit en svacka.
My breakingpoint, my ass!
Psykmötena vet jag inte heller hur de går. Vi pratar iallafall om min ångest. Ska se vad som händer nu, han ville lägga up en plan för att snacka med chefen, om företaget kan betala. Annars vet jag inte hur jag ska gå till väga.
Vill iallafall tacka de tre personer som läker mina sår när jag umgås med de. De där tre som verkligen verkar bryr sig. Så tack F, J och M. Ni är bäst!
Kan lova att om jag låter bli att höra av mig. Då kommer typ 2 personer av dessa verkligen själva göra ett försök att nå mig. Skulle jag sluta fråga om vi skulle kunna träffas, då är det samma två som frågar. Förutom dessa, så är det ingen som gör det.
Har jag fel vänner då? Vänder jag mig till fel personer? Är det jag som hoppas på något, som inte skulle hända?
Jag tycker det är sorgligt. Visst fine jag kanske inte bondar med alla. Folk kanske tycker det är jobbigt runt mig när det blir tyst. De kanske rent av inte tycker om mitt sällskap. Pratar jag för mycket? Passar jag bara vid vissa tillfällen?
Säger någon, att de ska höra av sig, då vill inte jag tjata. Då tar jag det verkligen som att personen kommer höra av sig. Men fan jag är naiv. Det funkar ju tyvärr inte så.
Det är jag som får höra mig för och stämma av. Annars blir det inte av. Oftast är det, att jag hör av mig och bestämmer. Hör av mig och påminner samt blir tvungen att dubbelkolla samma dag. Allt detta bara för att inget annat ska blivit bestämt. ÄVEN trots allt detta, kommer det upp saker.
Är det jag som missar något när vi bestämmer? Är det jag som inte märker på personens reaktion/svar om denne verkligen vill?
Det verkar iallafall vara någon som "Lost in communication", förloras i kommunikation dvs.
Det är verkligen tråkigt att det händer. Hoppas saker kommer bli bättre eller ändras. Inte av vad jag skrivit här, utan för att det bara varit en svacka.
My breakingpoint, my ass!
Psykmötena vet jag inte heller hur de går. Vi pratar iallafall om min ångest. Ska se vad som händer nu, han ville lägga up en plan för att snacka med chefen, om företaget kan betala. Annars vet jag inte hur jag ska gå till väga.
Vill iallafall tacka de tre personer som läker mina sår när jag umgås med de. De där tre som verkligen verkar bryr sig. Så tack F, J och M. Ni är bäst!
Kommentarer
Postat av: Jess
Ja det är sjukt tråkigt när det blir så.. Man känner sig verkligen åsidosatt och bortprioriterad. Tyvärr känns det som att de människorna är sådana som antingen inte kan hålla löften och bara dyker upp om inget bättre dyker upp... eller om de inte vågar säga som det är att de inte har lust att ses... Men jag tror att oftast lovar man i förbifarten att höras och ses, man träffas och känner att det var kul men så rullar livet på och det slutar oftast att man ändå bara hör av sig till de man brukar ses... kneeeepigt! Men ja, vi som älskar dig som den fina underbara vän du är, vi finns här för dig =) <3
Trackback
